På drönarkonferensen i Linköping den 5-6 november presenterade Jesper Thordenlidh från WARA-PS ett projekt om autonoma system för sjöräddning tillsammans med samarbetspartnern Fredrik Falkman från Sjöräddningen. Tanken med projektet är att det ska vara möjligt att skicka ut drönare för att skapa en förhandsblick över situationen innan Sjöräddningen har hunnit fram till larmplatsen.
Det innebär att man får bättre koll på hur akut läget är, vilken utrustning som ska tas med och om uppdraget innebär fara för människoliv.
Projektet om autonoma system för sjöräddning är en del av forskningsprogrammet WASP, som är det enskilt största individuella forskningsprogrammet i Sverige någonsin. Syftet med programmet är att skapa en arena som förenar akademi och näringsliv och som lyfter Sverige genom att arbeta med modern teknik och koppla samman forskning och verklighet. Programmet har en omsättning på fyra miljarder kronor under tio år, och det satsas utöver detta extra på enskilda projekt.
Vi ställde några frågor till Jesper Thordenlidh om projektet och om programmet.
Hur hanterar ni förväntningarna som följer med att arbeta i ett så prestigefullt forskningsprogram?
– Vi har den stora fördelen att kunna anlita de europeiska topp-forskarna, så det känns som att vi har mycket goda förutsättningar att få ut bra resultat. Vi har inte gjort så mycket marknadsföring utåt ännu, men det verkligen bubblar av energi i programmets projekt. Vi har utöver forskare också många engagerade studenter, ex-jobbare och doktorander.
– Att vi kommer från så olika håll i programmet ger en väldigt bra dynamik. Till exempel är det en doktorand som kommit på hur vi kan landa med en drönare på ett biltak. Då kom vi på att vi kunde överföra den kunskapen till det här projektet, och få drönaren att landa på en båt istället.
Hur funkar det att vara så många olika samarbetspartners?
– Vi har många olika viljor inom programmet. Det fina är att alla ändå vill åt samma håll, och att vi är förenade i en konstellation som inte har funnits innan. Vi får samsas mellan stort och smått och det ger en bra dynamik att arbeta så. Det svåraste är att se vad företagen vill satsa på i relation till akademins behov. Vi vill gärna att akademin ska komma till oss med sina frågor och ställa krav på oss. Det finns ett stort behov av att vi ska sticka ut internationellt, och då får vi hjälpas åt.
Var hoppas du att programmet befinner sig om fem år?
– Om fem år pågår programmet fortfarande och jag hoppas att vi då har gjort ett rejält avtryck i Sverige och har en internationell påverkan. Jag hoppas att vi då är en stark plattform för forskning, och att vi också lyckats med att sprida intresset för forskning, också i lägre åldrar, avslutar Jesper Thordenlidh från WARA-PS.
