Sammanfattning

Lantmäteriet och de svenska kommunerna (genom Svenska Kommunförbundet) är normgivare vad gäller nyttjanderätter till och prissättning av geografisk information. Detta beror på att kanske 90-95% av all geografisk information i det svenska samhället produceras och tillhandahålls via dessa organisationer. Med olika internationella konventioner och direktiv samt svenska lagar hävdas upphovsrätt till geografisk information. För användande av denna information krävs nyttjanderätt, som regleras i olika former av avtal. Exempel på sådana avtal finns presenterade som bilagor till denna rapport.

Svenska myndigheter har enligt t.ex. Avgiftsförordningen (1992:191) och Kommunallagen möjlighet att ta betalt för geografisk information. Avgiftsmodellerna skiljer sig mellan olika myndigheter. Modellernas utformning för statliga myndigheter styrs dels av regleringsbrev, dels av interna föreskrifter. Det har dock utvecklats olika synsätt på hur avgifter skall sättas och till vilka nivåer. Detta beror bland annat på om myndigheten eller vissa delar av myndigheten producerar information som en huvudprodukt (t.ex. i Lanmäteriets fall) eller som en biprodukt (t.ex. i Vägverkets fall för den nationella vägdatabasen). Avgifterna och utformningen av nyttjanderätterna påverkas också av departementstillhörighet och av myndighetens interna ställningstagande. De kommunala avgifterna följer ungefär samma principer som de statliga.

Avgifts- och nyttjanderättssystemen har utvecklas under lång tid och beror sålunda på en historisk utveckling och allmänna politiska ställningstaganden. Ekonomiska förutsättningar för staten och kommunerna är också viktiga, d.v.s. den politiska realiteten. En tydlig tendens är till exempel att användarfinansieringen ökar, d.v.s. den del utöver anslaget som användarna tillför för att betala uppbyggnad och ajourhållning av data. Ofta tillämpas någon form av självkostnadsprincip som består av en uttagskostnad (d.v.s. direkta kostnader för uttaget) samt kostnader för uppbyggnad och underhåll av geografisk information. Full användarfinansiering innebär att användarna betalar producentens hela självkostnad och att staten eller kommunen sålunda inte bidrar med någonting.

Innehållet i den svenska Upphovsrättslagen styrs till stor del av den så kallade Bernkonventionen och WIPO:s Copyright-fördrag. Dessa lagar har långa traditioner och har förändrats kontinuerligt. Lagarna styr även upphovsrätten till immateriella tillgångar såsom uppgifter och information. Under de senaste tio åren har Sveriges informationspolitik påverkats av europeiska direktiv, resolutioner och initiativ. Det europeiska så kallade INSPIRE-projektet och andra initiativ kan komma att leda till EU-direktiv inom det geografiska informationsinfrastrukturområdet.

Den geografiska informationsinfrastrukturen är strategisk. Den är viktig för demokratin, hållbar utveckling, miljö, kommersialisering och välstånd samtidigt som den ger stora kostnads-/nyttoeffekter för många organisationer. Politiker och beslutsfattare måste fås att inse detta. Därför kan Sverige behöva någon form av samordningsorgan för informationinfrastruktur.

Författare: Gösta Pellbäck, Stefan Björkhammar, Patrik Ottoson
Pris exkl. moms: ULIs medlemmar 100:-, övriga 200:-.